Jag känner mig förtvivlad, bortom alla gränser, bortom allt mitt förstånd.Hjälp mig, dra mig bort från det kalla svarta, låt mig slippa, låt mig vara.
Du som skulle ge mig trygghet, gav mig istället bara ett tomt svart hål där tankarna försvinner, som ett bottenlöst hål, där skriken bara ekar. Men som så snabbt kan bli för fullt och bubbla över. Att du kunde vara så, göra så, tänka så. Är för mig ofattbart.
Men nu skall jag fylla igen hålet som du orsakat.
Med rosor och barnskratt, med minnen som fyller mig av lycka. Du är inte längre mästare över mig, Jag är nu min egen. Min egen styrka kommer att vinna tillslut.
KÄNN DIG BESEGRAD

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar