Det där med startsträcka på morgonen är ju som förälder obefintligt. Det är nog faktiskt det som jag har tyckt vart bland det jobbiga i min mammaroll. Att vakna kl 6 och inom loppet av fem sekunder skall tv:n sättas på, frukost skall helst redan vara klar, och man hör redan 4 minuter över 6 det höga ljudet av en låtsas hammare som bankar, bankar och bankar.
Själva uppvaknandet i sig är ännu värre. Man sover så gott och kanske man drömmer och helt plötsligt väcks man av upp av Gabriel som ligger och skriker för fulla muggar -MAAAAMMMMMMAAAA jag har vaknat. Man får springa upp och gå in till Gabriel, är klockan innan 6 så fjäskar man om att han kan sova inne hos mamma och pappa vilket slutar med -MAMMMMA vaknat, titta tv, äta macka med korv....... SUCK
Allt detta förlöper i en samtalsnivå som på ett diskotek och såklart vaknar även lillebror för att vara grinig ytterligare en timme och sedan vilja somna om. Så medans jag svansar runt med grus i ögonen och brer mackor så sitter även Alexander där å gnäller.
Sedan har jag visserligen privilegiet att (om inte Alexander vaknat) få vila lite på soffan iförd min underbara morgonrock för att ladda lite inför dagens uppgifter. Sen att man blir avbruten i sin uppladdning med, - mamma, mamma, se Robin Hood, mamma mamma, se bolibompa, mamma mamma macka med ost, mamma mamma (BANG hammaren i huvvet), mamma mamma BAJSAT...
Efter detta så inser man att HELVETE jag måste ju hinna ta på mig kläder (läs:plockar upp nått iden fina högen av kläder även kallad garderoben eller golvet, sminka sig (brukar prioriteras ungefär lika mkt som en mygglarv i näringskedjan), slänga i sig en macka samtidigt som skötväskan packas, då kommer jag på faaaaan jag måste koka vällingen, ställer mig vid spisen och kommer ihåg att faaaaaan var är GAbriels ena vante den måste jag leta upp. HIttar vanten och kommer på faaaaaaan vällingen springer fram till spisen för att inse att jag satt på fel platta. när jag väl är klar med allt detta så är det BARA barnen kvar. BYta blöjja, ta på kläder, ge medicin. Innan ytterkläderna är på (läs efter 15 minuters slit med overaller och skit) får jag springa och hämta vagnen från barnvagnsrummet så med andan i halsen springer jag ut, ner i källare sliter fram vagnen, gör allt i rekordfart så blodsmaken känns i munnen. Sean tar jag på de förbannade jävla idiotiska overallhelvetena för att skrika lite åt att det faktiskt fortfarande är en halvmeter snö ute. Väl ute får ga briel utbrott för att han vill ha med sig 7 bilar och tv:n till dagis. Väl på dagis när man klätt av alla Gabriel kläder (Alexnader ligger och antingen sover "underbara unge" eller tokskriker ute i vagnen), pratat lite med dagis fröken och pussas och kramas med Gabriel pch säger hejddå.
Sedan går jag därifrån med lätta fötter för att sedfan inse, fan va jag saknar honom.
Som ni säkert förstår så är inte morgonen riktigt min grej, hade man fått hoppa över det momentet hade jag vart glad.
Nu skall jag göra just detta som jag skrivit om, nu har jag ju förbannat bråttom för jag har tillbringat värdefull tid här faaaaan
