Byter blogg

Nu byter jag blogg!!! Har blivit strul med den här så välkomna hit

PÖSS!!!

En trevlig helg...

Den här helgen har vart mycket trevlig. I fredags så kom Mathilda och Oliver över och vi hadet änkt att grilla, men precis när grille var lagom varm och köttet skulle läggas på, öppnade sig himlen och vi fick hasta in...
Men det gjorde inte så mkt vi stekte köttet istället som åts tillsammans med den vanliga goda potatisgratängen (den från ica ).

Efter detta så tjötade vi och kollade på tv, Talang blev det.. Mkt trevligt.

Igår var vi uppe på emaus, samma gäng som dagen innan =)
Efter det så gjorde vi en favorit i repris fast vi avnjöt den goda grillade maten därute på riktigt sätt!! Mums... Innan maten spelade vi fotboll med grabbarna =) Snor lite bilder från mathilda som hon har tagit och vissa har hon även photoshoppat lite =)

Då var det min t ur

att åka ner till vårdcentralen.. suck...

Blogg om folks jävla hundar!!!

Asså jag fattar det inte riktigt...

Jag är nog helt enkelt ingen djurmänniska (och jag ser inte ner på människor som gillar djur) men en hel blogg om deras djur? Som dessutom är välbesökt. Hmm. Hur funkar det.

Här försöker man med att skriva många inlägg kanske inte välskrivna eller så men ändå. Jag lägger ut det på FB min msn med mera men kommentarerna in princip uteblir. Vad gör jag för fel? Jag är nog helt enkelt en genom tråkig beige människa som folk bara är vän med för att de måste? Eller?

Jag menar jag lägger ändå ut mig själv, oftast handlar det ju om min vardag så okej fine det är ju kanske inte roligast att läsa men jag blottar ju ändå min själ i vissa inlägg ex den om min pappa häromdagen. Men knappt nån respons alls... (den responsen jag fick tackar jag för och det gav mig styrkan att inte kasta bloggen åt helvete)

Jag blir ba
ra så jävla less, visst jag skriver egentligen mest för mig själv som en liten dagbok, men jag har ju lagt den som en blogg av en anledning. För att jag vill att folk skall läsa, jag vill att folk skall uppmärksamma det jag skriver. Jag vill få respons, det är liksom hela idén med att blogga.

Får väll helt enkelt ta å skriva lite om en guldfisk vid namn ArnebanArne.. Så kasnke folk bryr sig såpass om att läsa att de tillochmed kan klutta ner en jävla kommentar som tar ca 2 sekunder av deras liv.

OKEJ, jag är en bitterfitta jag vet... men jag blir bara så jäkla less...

Ge mig några tips... Skall jag skita att skriva om barnen, skriva om sådant folk vill läsa? Skall jag skriva mer krönikor? VAD VILL NI HA?



GRRR

18 år sedan, RIP Pappa

(på bilden: min storebror John och jag i pappas trygga famn)


Idag för 18 år sedan var jag 5½ år gammal. Sprang säkert runt med mina kritvita korkskruvar i håret, busade säkert med min mamma och pappa och mina syskon. Säkerligen var jag ute i det fina aprilvädret också, vad vet jag, jag var bara liten.

Än var världen precis som den skulle, allt var som det skulle i en 5 årings liv. Men det är bara några timmar kvar tills marken drogs undan våra fötter, gud (om han finns) gav oss en ordentlig smäll på käften.

Inte visste vi att detta var sista dagen vi fick träffa pappa, höra hans röst, hans skratt. Inte visste vi att vi dagen därpå skulle få det där hemska telefonsamtalet från vår illröda telefon. Inte visste jag att jag skulle få se mammas värld krossas av vad hon fick höra från den hon pratade med.

Inte visste jag att någon kunde vara så brutal, så hemsk att släcka min pappas gnista, pappas liv. Min lilla barnbubbla spräcktes på något vis den dagen.
Man undrar så mycket, vi har så många frågor. Vad hände, varför, var det meningen,? Hur kunde det gå så snett?

Så många frågor, så många osagda svar.


Pappa.
Jag kommer knappt ihåg dig och det smärtar mig enormt. Jag har sett oss på bild, och vad jag kan se hade vi jätte roligt ihop. Kommer särskilt ihåg en bild där jag och John sitter i ditt knä med våra fingrar i din mun, vi ler och vi skrattar. Sådär vill jag komma ihåg dig. Men det gör jag knappt. Jag kommer ihåg bilden men inte dig. Jag vet inte hur din röst lät, eller hur din hud luktade, eller hur det kändes i magen när vi lekte jage, jag vet inte hur du var som person mer än vad folk berättat för mig. Jag vågar tro på att du var en fantastisk person, en underbar pappa. Många har förklarat dig med meningar som innehåller glädje och humor.

Samma dag som du försvann, bytte du plats. Istället för min ängel på marktjänst flyttade du upp till himlen för att skydda mig där. Jag tror att du nog ville komma ner och skydda mig lite extra många gånger, du vet nog tyvärr vad jag pratar om. Men det är inte ditt fel pappa, du kunde inget göra.

Jag önskar så att allt detta bara hade varit hemsk mardröm, en sådan där dröm som man vaknar ur alldeles svettig och andfådd. En sådan där dröm som man tänker: Åh vilken tur att det bara var en dröm. Men det är ingen dröm, det är vår verklighet.

Det är vår verklighet att göra det bästa av. Nu efter 18 år känner jag att jag har kommit långt påväg.

Men som jag ofta säger och kommer säga tusentals gånger mer i livet: Om allt som hänt inte hade hänt, hade jag inte varit den person jag är idag!

Jag väljer att se det så, att allt detta har stärkt mig, gett mig förmågan att leva. viljan att leva, lusten att leva.

Så många gånger har min familjs liv slagits sönder och samman av skäl jag inte tänker gå in på här. Många gånger har vi kämpat på i uppförsbacke.
Nu äntligen har min familj kommit till en platå, backen är numer inte så brant. Vi går där hand i hand, ibland drar vi lite i en hand för att hjälpa den upp. Ibland tar någon min hand och drar upp mig. Framför oss går en man, han har (som i en 5 årings ögon) vingar, han tittar på oss och ler.

Pappa, jag älskar dig. Jag älskar mina syskon och min mamma. Jag älskar mina barn och min fästman. Jag älskar livet och skulle trots allt inte bytt det för allt i världen.

Febern har kommit tillbaka

Igår var första gången som Alexander var utan pencillin. Han har ättit aiomox i 7 dgr, men på kvällen fick han feber 39,1, och hna har visserligen bara 38,0 idag men ändå. Men han mår bra och är pigg så jag väljer att tro att det beror på tänderna just nu. Så vi får se. Men får ha lite koll på det helt enkelt. Skall ringa bvc imorgon oavsett eftersom jag vill ta en vikt på honom då han fortfarande inte äter det som han brukade innan han blev sjuk. Vilket tur att min son är ett riktigt fetto oavsett om han äter eller inte haha.

kram på er

Påsken...

Påsken firades som jag skrivit tidigare på långfredagn ute hos barnens farfar. Det var jätte mysigt med god påskmiddag och lek med barnen.. Härligt.

På påskafton åkte Gabriel och Krille ut till Orust för att laga bilen och där träffade Krille sina kompisar från förr som bjöd med honom på fest. Han åkte hem och lämnade Gabriel till mig och stack iväg. JAg bjöd hem en kompis Karin och hennes 10-11 åriga son. Jag hade sådan lyx att hon hade med sig fläskfilé och potatisgratäng. Vi hade jätte trevligt och satt å tjöta till kl halv ett.

Dagen efter åkte vi till emaus i det vackra vädret där barnen lekte exemplariskt. En hel mysig dag som avslutades med gott käk, kyckling och potatisklyftor och en massa tjöt och skratt i soffan.

Tack Karin för en mkt trevlig påsk.

Ha det bäst.. Kram

Krille & Hannah ♥förlovade♥ i 6 år idag

Idag har jag och Krille vart förlovade i 6 år.... =)

Hade tänkt att fira den som två utslagna framför tv:n men när Krille var ute på Orust med Gabriel och hälsade på lite folk, blev han bjuden hem till en gammal vän där de "gamla" gänget skulle dricka lite öl. Vi är inte mkt för det där med årsdagar och förlovningsdagar m.m så såklart fick han sticka iväg på det. Han hade ordnat att vi kunde följa med och sova hos farfar men jag orkade inte det så vi blir hemma idag.

Trodde jag skulle sitta alldeles själv idag men lyckade lura hit en kompis, som tar med sig både fläskfilé och påskmust =) Ibland har man ju ofantlig tur. Karin och hennes son kommer och förgyller min kväll och så sover de över så ev om det e fint väder drar vi iväg och gör nått skojjigt imorgon. Hoppas killarna leker någorlunda bra ihop han är ju lite äldre, 10 år men annars får man väl hitta nått annat kul att hitta på =)

Nu e de snart här.. Kram på er och GLAD PÅSK...

Nu kryper han!! eller ja ålar!!

Skänker en tanke....

Skänker en tanke till er idag och de dagar som ni fortfarande har det jobbigt... Önskar jag kunde göra mer.

Många Kramar från oss ♥

Grattis på 2 månaders dagen, vännen!!!!

Jag är fortfarande lite i chock.... att man kan hitta en kompis sååå fort och connecta så otroligt bra. Jag är så innerligt glad att jag och Sandra träffades, att vi delar allt med varandra. Hon är en sådan där riktig bästis.

Jag vet att kanske 2 månader låter lite, det tycker jag med, hade jag spontant tänkt utan att räkna efter hade jag sagt att vi känt varann minst ett halvår. För vad man vanligtvis hunnit prata om, dela med sig av på ett halvår, har vi hunnit med på två månader. Jag har sagt saker till Sandra som ingen annan vet. INGEN ANNAN. De som känner mig vet att jag är en mycket öppen människa som inte har problem med att prata om saker som hänt, men av någon konstig anledning har saker som jag aldrig förr kommit ihåg ploppat upp när jag och Sandra pratat. Saker som jag blivit förvånad över att ha jag överhuvudtaget kommer ihåg. Ganska jobbiga saker men som känns helt rätt att berätta om, att lätta sitt hjärta om. Kanske känner jag ett sådant lugn inför Sandra p.ga att det är första gången hon hör min historia, den är inte vinklad av någon annan. Det är bara min historia. Låter kanske jätte knäppt men så är det. Jag tror dessutom att Sandra inte har svårt att prata om saker och ting själv heller och det känns skönt att vara till hjälp för någon samt att prata igenom saker.

Tack Sandra för att du kom in i mitt liv...

Hihi Krille säger att jag har blivit en gladare person sedan jag träffade Sandra, jag skrattar oftare. =)

Glad påsk

En påskgubbe påväg till dagis!!!

Lite sliten efter ytterligare en natt inne på akuten.

Bläää... URK....

Igår var en jobbig dag (ovanligt va?), Alexander åt nästan ingenting igår (har nu fått i honom knappt 350 ml på 1½ dygn) och då det inte hade kissats på över 12 timmar så blev det akuten för oss. Väl där fick man vänta i timtals som vanligt. Vi var där ungefär halv åtta och fick träffa läkaren ca 23. Läkaren tyckte (som även jag tyckte) att han trots allt var ganska pigg, han orkade ju gnälla och skrika det är ju ett gott tecken. Och han kissade trots allt några droppar vid 21 snåret. Men hon ville inte lämna oss med endast det. Utan ville se om vi kunde få i honom vatten eller välling. Vi försökte men ICKE, han var tokarg och skrek och slogs.

Febrilt försökte jag få i honom för jag VILL INTE BLI INLAGD!!! När läkaren kom tillbaka tyckte hon som tur var att han ändå trots allt var så pigg och med tanke på alla risker av smittor som han ev utsetts för på sjukhuset så var det bättre att vi åkte hem och att vi hemifrån försöker få i honom vätska. HOn sa även att är blöjjan torr i morgon så får vi åka till uddevalla barnmottagning.

Tyvärr har lille plutten (läs fettot) gått ner en del i vikt från 10260 till 9930 på en vecka.

Väl hemma runt 1-2 så somnade han och sov ända till 9 imorse. Han vaknade och vi kollade blöjjan!!! Några små stackars droppar hade kommit YEAHHHH..

Vinden har förhoppningsvis vänt!!!

♥♥♥TACK MALIN för att du följde med och vi fick åka med dig. Det var guld värt!!!♥♥♥
Kram på er