Jaha då har förödmjukelsen nått sin allra högsta topp....
Idag när jag skulle gå med gabriel till dagis var allt som vanligt, tills jag kom ca 200 meter från huset dvs fram till dagisets uppfart man viker av trottoaren upp till dagiset och bilvägen går brevid. Där får jag plötsligt panik, med desperation i ögonen letar jag efter en plats... Att spy på, blev så förbannat spyfärdig jävla graviditet, inser att det finns ingen tid att vinna måste lägga pizzan nu. Jag valde ut en plats brevid en papperskorg, kanske tänkte jag att det är iallafall ett gott försök??? Där står jag håller Gabriel i hans hand med ena handen och bara spyr och spyr, Gabriel står snällt brevid och tittar och sa först OJ sedan WOW, detta utspelar sig alldeles brevid bilvägen, såg bil efter bil stanna in och köra långsamt brevid. Efter jag är halvklar tittar jag upp och tänker måtte ingen mer ha sett mig (mer än alla bilarna). Jo se på fan där står två dagis fröknar och tre dagisbarn i fönstret och tittar. Jag vinkar lite glatt och fortsätter att spy. FY FAN VA PINSAMT. Stackars barn de har nog fått men för livet. Väl inne möter en dagisfröken mig i hallen och tror juh självklart att jag är magsjuk, men det visste jag inte var fallet, förklarar att jag blev lite illamående. Sen kommer ett dagisbarn, och säger OJ VAD MKT DU SPYDDE!!! Där stod jag och skämdes och fick förklara för stackars tre åringen att ibland mår man lite konstigt när man har en bebis i magen....
Är det konstigt att man aldrig nånsin vill komma tillbaka till dagiset hahaha, fy fan, hoppades att det skulle bli en lucka i golvet/marken så jag kunde få en snabb flykt men icke...
Over and out....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar