Funderingar.

Egentligen, det så är det ju löjligt. varför tar man sig inte ett städ ryck på en halvtimme MAX per dag för att hålla hemmet snyggt? Det gör iaf inte jag och det är synd.

Jag skulle så gärna vilja ha ett välstädat hem, jämt. Men kan inte förmå mig att orka hålla det snyggt. Jag skulle kunna skylla på min sjukdom för det borde jag egentligen göra. Det är inte så konstigt att jag ofta är trött eller har ont. MEN JAG VILL INTE. Jag vill inte se sjukdomen som ett hinder i min vadag, och gör jag väl det så tror jag att min personlighet som är lite av en latmask bara visar sig tydligare. Kanske får jag en dag sota för att jag inte alltid lyssnar med en gång på min kropp, men jag måste ju kunna leva som jag vill nu och inte tänka på att ha ett hyfsat liv sen, eller.?

Har dessutom besätmt mig nu, numer skall här inte klagas det minsta!!! På att jag är trött har ont och så, skall inte låta sjukdomen styra vilka vänner som orkar stanna kvar och lyssna. Däremot måste jag lära mig att säga nej innan jag får ont, iaf till viss del. Som jag skrev tidigare vill jag leva nu och inte sedan, men om en kompis vill dra ut mig på en rask promenad och jag samma dag redan har ex dammsugit m.m så får jag lära mig att säga nej. Däremot kanske det är en god idé att schema lägga mina dagar lite. Kanske boka in en (långsam) promenad med en kompis och inte städa allt hemma just den dagen. Jag vet inte. Den här diagnosen är ju relativt ny även för mig och kanske är det så att jag inte kommer att märka av problemen knappt alls efter graviditeten. Hoppas på det. Dert är svårt att relatera till hur jag egentligen hade det innan diagnosen då jag inte ens trodde eller hade en aning om att jag har ett"syndrom", då trodde jag ju bara att jag var LAT, och KLEN.

Ser det faktiskt inte direkt negativt att jag har diagnos utan snarare tvärtom nu kan jag förstå så många saker som så många ggr har förundrat mig. Saker som andra folk bara tyckt att jag är lat och klumpig, ointresserad. Självklart har man kanske blivit ointresserad av saker o ting just för att man alla ggr misslyckats men nu vet jag varför och det är himla skönt.

Måhända att jag kommer få gå med rullator tidigare än alla andra kärringar eller nått liknande men va fan jag lever just nu och ingen kan komma och säga att jag är lat.