Schizofren..

Är så kluven, samtidigt som jag är extremt ledsen (och rädd) över att inte få KS (kejsarsnitt) som jag trodde så blir jag samtidigt lite taggad till att föda vanligt. Har pratat med en massa experter på "sjukdomen" och jag har fått till svar att det "antagligen" inte är större risk för mig att föda vanligt som vem som helst. Däremot kanske komplikationerna blir annorlunda mot andras. Allt är ett enda stort frågetecken. JAg känner mig schizofren

Idag ringde det en kvinna från Klinisk genetik på Sahlgrenska, hon hade också "lugnande" besked om en vaginal förlossning, men hon tyckte att min diagnos inte är helt klar, vilket jag verkligen kan hålla med om. Jag fick ju bara en massa papper som jag skulle fylla i och svara så gott jag kunde på, skickade ner dem till överläkaren i Helsingborg, och fick sedan ett svar om att jag helt klart har diagnosen. Har länge funderat på hur kan han veta detta? Bara genom att fråga patienten via papper utan att få en redogörelse muntligt eller känna och ta på patienten och framförallt se på patienten. Många av frågorna som skulle kryssas i var luddiga, tex har du haft eller har du problem med tänderna? JA svarade jag för jag gjort en operation p.ga av en tand som växte fel(men kryssade bara i ja rutan eftersom det inte fanns nån stans att förklara sn svar på). Men egentligen kanske han menade extremt mkt besvär ex karies, tandlossning m.m Vad vet jag. När jag pratade med honom var inte ett dugg intresserad av att jag skulle komma på besök.
Detta tyckte kvinnan på klinisk genetik var ett jätte konstigt tillvägagångs sätt och när vi snabbt pratade lite om mina symptom så tyckte hon först och främst att formen av diagnosen (finns 6 olika former av sjukdomen) inte riktigt stämde och att det var för lite belägg för att sätta en diagnos. Så kanske är det så att jag gått och trott att jag har en extremt ovanlig och ganska "farlig" diagnos när det i själva verket "bara" handlar om hypermobilitets syndrom (alltså överviga leder som ger smärta och trötthet m.m). Detta vet jag ju att jag har så det är ju inget snack om det och detta kan man "träna på rätt sätt" bort/bli bättre. Den andra diagnosen är ju värre om man säger så. Skall till den läkaren den 16 juni, ge mig en spark i baken så jag "bara" får diagnosen hypermobilitets syndrom Självklart helst ingen alls,men besvären har jag ju iaf.

Tror jag vill kompromissa med läkaren som beslutar om KS, att jag kan börja vaginalt men så fort det kommer en minsta komplikation så vill jag ha möjlighet till Ks, jag vill ha ett ultraljud i v 36-38 för att se hur bebisen liggger (eftersom detta missades förra gången), jag vill ha tätare mvc kontroller i slutet så jag vet hur barnet mår och om förlossningen verkar vara på G. Dessutom vill jag att en läkare kolar till mig på förlossningen eller åtminstonde att de har lite extra koll på mig. Detta borde man väll kunna kräva??? Men får jag ett Ks planerat så tar jag ju helst det men det verkar ju vara svårt....

Vi får se helt enkelt, men jag hade velat slippa lägga energi på detta just nu. Men men vad skall man göra?


Kram