Det verkar som att även lille Alexander drabbats av komjölksprotein allergi, visst känns det väl sådär. Såklart vill man att man skulle slippa detta helvete men nu vet man iaf att det finns en ände på det jobbiga skrikandet. Visst så blir det jobbigt sedan när han skall börja äta riktig mat och man alltid får tänka på innehåll med mera, men nu har jag ju gjort det en gång och denna gång vet jag att det inte handlar om andninssvårigheter om han skulle få i sig mjölk.
Men visst får man erkänna att man blir lite ledsen och bitter. Varför just jag. min familj, mina söner. Känns lite orättvist, vissa glider genom livet på ett jäkla bananskal medans en själv får kämpa för allt. Jaja bara att inse. Thats life.
Nu får jag ta hand om min skrikande bebis
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar