Jag är fortfarande lite i chock.... att man kan hitta en kompis sååå fort och connecta så otroligt bra. Jag är så innerligt glad att jag och Sandra träffades, att vi delar allt med varandra. Hon är en sådan där riktig bästis.
Jag vet att kanske 2 månader låter lite, det tycker jag med, hade jag spontant tänkt utan att räkna efter hade jag sagt att vi känt varann minst ett halvår. För vad man vanligtvis hunnit prata om, dela med sig av på ett halvår, har vi hunnit med på två månader. Jag har sagt saker till Sandra som ingen annan vet. INGEN ANNAN. De som känner mig vet att jag är en mycket öppen människa som inte har problem med att prata om saker som hänt, men av någon konstig anledning har saker som jag aldrig förr kommit ihåg ploppat upp när jag och Sandra pratat. Saker som jag blivit förvånad över att ha jag överhuvudtaget kommer ihåg. Ganska jobbiga saker men som känns helt rätt att berätta om, att lätta sitt hjärta om. Kanske känner jag ett sådant lugn inför Sandra p.ga att det är första gången hon hör min historia, den är inte vinklad av någon annan. Det är bara min historia. Låter kanske jätte knäppt men så är det. Jag tror dessutom att Sandra inte har svårt att prata om saker och ting själv heller och det känns skönt att vara till hjälp för någon samt att prata igenom saker.
Tack Sandra för att du kom in i mitt liv...
Hihi Krille säger att jag har blivit en gladare person sedan jag träffade Sandra, jag skrattar oftare. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar